Alla tankar förvirrar mig.

Konserten finns knappt i mina tankar längre..

Och jag fattar inte... Jag sitter här och tänker på vilka som skulle sakna mig när jag dör...

Och jag borde sitta och gråta, om inte mycket... Så i alla fall en tår...

Men nej, ingenting...

Jag ör nog fortafrande chockad.

Tänk er att hitta sin man i sängen och försöka väcka honom...

Man får ingen respons, ingen reaktion, inte ett ljud.. Han ligger där helt livlös...

Tills man kommer på att han.. Är borta.. För alltid.

En vän till familjen är borta och jag gråter inte ens...

Jag känner mig abra sjukt deprimerad...

Allt brister väl kanske i morgon eller på fredag...

Someties I just want you to kill me.

Or I will do it myself! <3

Och jag saknar Olievr <3 <3  </3